torsdag 21 november 2013

Lite glimtar från sommarens och höstens händelserna

Workshop augusti

Bokedalen i Jonsered










Vild i september
Slottskogen i Göteborg

Under en kväll fick jag slå upp min koja under en ek i Slottskogen.
Folk kom och hälsade på.
Vi pratade och lyssnade till trumman.

En underbar stund med väldigt många nya människor.
Tack för öppenheten och nyfikenheten på vad en schaman har att berätta.
Tack Acéphale Naïvité för en härlig och givande kväll!







Avant

Artikeln i kulturmagasinet Avant












tisdag 19 november 2013

Floden flyter långsamt genom tunneln
Inte långt från stranden går det ner i ett vattenfall
Resan i kanoten går med fasta bestämda tag framåt mot fallet
Det är ingen fara
Resan brukar går den vägen 
Ner i mörker
Framåt
Långt          
Stort        
Givande            
Ny
Varje gång ny

Till gamla platsen går resan 
Till tipin
Vännens tipi 
Vargen är också där 
Tar emot
Men som vanligt drar jag med örnen några cirklar innan jag landar hos dem
Jag landar framför dem
Förvandlas till kvinnan och står tyst

Det var länge sedan jag hittade vägen till kanoten och till denna plats
Vargen kommer fram och hälsa
Hon har varit hos mig ganska ofta
Flera gånger sedan jag sist sågs här
Vännen bjuder mig in i tipin
Det är en person till med oss idag
Jag hälsar kort med ett nickande
En gammal bekannt

Vi går in i tältet och sätter oss i ringen runt den lilla elden
Jag har en längtan med mig idag
"Jag vet" säger min vän den äldre indianen "jag vet att du längtar"
"Ja, jag vill sätta spår på jorden. Förändrar. Skapar. Formar. Det dröjer för länge"
Nej, det dröjer inte för länge. Det dröjer precis så som det är bra. Du vet det. Så du behöver leva tålamodet ett tag till."
"Ja. Jag vet det. Jag vet bara inte hur. Jag vet samtidigt att jag precis som vanligt kommer att leva upp till det. Det jag vill.
Det som krävs och det som är.
Det är få som förstår, min vän."

Den gamle mannen kastar örter in i elden och det ryker skönt i tältet.
Det blir klarare och öppnare.
Vår gemensamma vän sitter tyst bredvid mig ett tag och ser in i eldens flamma.
"Vart ska du?" frågar han mig sedan.

"Vart jag ska.... om... Jag vet vart jag ska.
Det är många bilder många visioner jag har haft.
Många vägar som leder dit. Min väg som leder dit.
De känns nära och fjärran på samma gång.
Jag tänker på Moder Sten och mitt första rituella möte där.
Där manifesterades något som kommer att bestå.

Jag ska dit vinden bär mig när jag flyger som örn.
Jag ska dit hjärtat drar mig när jag går på gatorna.
Jag ska till min uppfyllelse.
Jag ska möta vännerna, bröderna, systrarna när tiden är inne.
Jag ska dit min själ har satt sig att gå.

Vägen känns lång, svår, krånglig.... Onödigt...
Men jag förstår att människor går långsamma vägar.
Människorna måste vänja sig vid ljuset.
Det var mörkt i hjärtan för länge.
De behöver hitta nya vägar, men de tror inte att dessa vägar bär. Inte än..."

"Önskningarna är för stora.
Det är där problemen ibland börjar."

"Ja, det är just det.
Jag såg just att jag glömde en detalj...

Vägen är målet.
Det är därför jag är här. Här igen.
Många gånger var det. Många gånger till lär det bli.
Men det är målet att vara, här och nu.
Det är en skön väg att gå.
En lycklig och enkel väg denna gången."

Tacksamt reser jag mig. Jag bugar för vännerna.
Jag kommer att flyga en runda över det härliga landskapet.
Sedan tar jag vägen tillbaka in i vår verklighet där vägen fortsätter.





måndag 22 juli 2013


Den härliga nordiska sommaren

Njöt av den även på Åland detta år
Några underbara dagar vid stranden
Satt på de slipade klipporna och funderade på det vanliga semesterlugnet
Den andra sidan drar sig tillbaka under semestertiden
Jag får knappt kontakt med vännerna
bortsett från min vän andeschamanen som alltid är vid min sida
Vännerna tycker att jag behöva vila mig
Jag är inte säker att jag håller med ;o)

Tystnaden i min omgivning både inne och ute och i  alla dimensioner är gripbar
Jag öppnar mig för de naturväsen som finns där i området
Svaret blir ett snällt och mjukt viskande

Jag viskar med dig en stund



tisdag 7 maj 2013

Sitter på altanen
Mittemot mig står han lutat mot räcket
Färglada kläder idag 
Mycket mörkrött, lite gult
Det långa håret utsläppt och en mössa sned på huvudet
Skogsalvarnas schaman står och tittar på mig
Han tittade ett tag innan jag såg honom
Satt i mina tankar
Funderade på vad jag skulle skriva och kollade på mitt manus
Det var länge sedan jag skrev och det skulle väl en alv till att få igång mitt skrivande igen

Min vän är glad idag
Han kan vara så tankfull och allvarlig ibland
Ovanligt allvarlig för en skogsalv
"Tiden lättar
Det kommer bli enklare nu
Glädjen kommer tillbaka mer och mer
Fröjden att uppleva människornas utveckling.
Du samlar elever och lärlingar från alla håll.
De är sköna
Härliga vänner och härliga varelser
Djupa, sorgsna, men även glada och framåtsträvande.
De har en lång väg framför sig här nere
Många av de kommer att komma tillbaka hit många gånger. Kankse på olika plan. Kanske på samma.
Tänk vad många som strävar efter att förverkliga sig själv, hittar vägen in i världarna.
Många som fortfarande famlar i mörkret. Kommer de till dig hittar de vägen ut om de är uppmärksamma.
Låt de utvecklas och låt de göra sina erfarenheter.
De som hittar ljuset i sig själv kommer att se mörker som skugga i utkanterna.
De som vågar möter mörkret i sig själva och kan läka det. Förvandlar det till ljus, lyser upp allt.

Kom ihåg när du var på resa vid stjärneängen. Lilla templet där du mötte din mörka sida."

Jag kommer väl ihåg detta. Jag gick in i det lilla templet som stod i utkanten av ängen.
Mina hjälpare följde mig in i förrummet. Sedan visade de bara dörren.
Rummet jag stod i såg lite egyptiskt ut. Väggarna var målade. Dörren likaså. Den var smalare upptill och bredare nere.
Jag gick till dörren och öppnade den.
Rummet var mörkt jag såg inget. Tände mitt inre ljus och såg. Även detta rum var målat. Jag visste på något sätt att mina liv var målade i symboler på väggen. Jag såg att jag stod mittemot ett kvinnligt väsen. Mörkt, otrevligt, hotfullt, maktfullt. Hon hade makten att förgöra och det hade hon gjort. Hon hade agerat det syndes på henne.
Jag insåg att hon var en del av mig. Det kändes bara självklart.
Jag visste också att jag inte ville agera i dessa fält längre. Den tiden var förbi.
Det är annat som krävs idag. Vägen går uppåt inte neråt i mörkret.
Jordens väg. Människornas väg.

Kvinnan och jag möttes i mig. Vi blev ett. Jag lämnade rummet utan att vända ryggen till det.
Att möta sin egen mörker. Att ta emot och förlåta det egna mörkret. Inte att godkänna utan att läka.

Min vän nickar. "Det är det som är en del av schamanens väg."

Sagan som är livet fortsätter.



fredag 22 mars 2013

Vi lämnar platsen och Moder Sten och gå vidare genom skogen
Förbi många fina kraftplatser av olika slag
Vi hälsar på stenarna här och där
Känner in och stannar till emellanåt
Sedan kommer vi fram till en plats jag verkligen är förbunden med

Alvestenen ligger stor och kraftfull framför mig

Alvefolkets kraftplats
Vi stannar ett litet tag där landar lite i det gamla för att vandra vidare sedan

En liten bit ifrån den stora stenen ligger en gammal magiskt plats
En grupp mindre stenar ligger där tillsammans
i centrum av de en formation bildat av flera stenar lagda på varandra
Det bildas en mun
Många generationer har lämnat sina gåvor där till Moder Jord med en bön
Många ritualer har hållits där

Vägen härifrån går hemåt
Genom en port lämnar vi alvefolkets område
Andeschamanen visar vägen
Alverna slå följe










måndag 18 mars 2013

Landskapsgången fortsätter

Vi går genom skogen
Inga stigar
Inga vägar
Hälsar på de stora stenarna vi kommer förbi
Moder Sten
Fader Sten
Bror Sten
Syster Sten

Kommer fram till en tät granskog
Odlad
Så mörkt och så svårt att ta sig genom
Ingen skog - en odling
Männsikorna har varit framme

Vidare genom fri skog
Kommer fram till en slänt
Hälsa vid porten
Stenarna vaktar vid ingången till området 

Vi går nerför slutningen fram till en upprest sten
Moder Sten
Innan vi kommer fram till Moder Sten finns en port till
En port knyten av två träd
Ett dött och ett levande

Moder Sten har läkande krafter får jag lära mig
Hon är stark och hela platsen fylls av hennes energier
Jag går en runda runt stenen och pratar med henne

Jag lär återkomma många gånger till denna plats





måndag 11 mars 2013

Kallt ute
Solen lyser
Snart är det dags för vandringar
Ut till mina platser

Jag tänker på min första vandring under ledning av min vän andeschamanen
Helt i början av min utbildning
En vandring som gick i en cirkel

Första platsen
En grupp stora stenar av naturen placerade i en öppen fyrkant
En ingång till undre världen visade sig där
Jag blev översköljd av sorg
Naturväsens stora sorg
Ett folk av gråa väsen som mådde så dåligt och var så ledsen
Jag grät med dem en stund över människors illdåd

Har aldrig varit där efter detta
Jag skulle bara hälsa på en gång
Ibland tänker jag tillbaka till dessa väsen och önskar de välgång
De har fått hjälp att läka sin sorg
genom att dela den med en människa






söndag 10 mars 2013

Gudinnetemplets invigning den 8 mars
Jag var bjuden dit av en vän
En fin upplevelse
Många människor som ville väl för Moder Jord och hennes barn
Många som upplevde världen med öppna sinnen
Många som vågade vara sig själva

Ceremonin var fin och givande
Det var mycket energier i rummet
Prästinnan önskade balans och det blev balans
Alla möjliga sorters energier höll fred i rummet ett tag
Trummorna pratade
Det lyste en förbindelse från Urds nät till templet

Må Templet i framtiden kunna bidrag med ljus och kärlek
i arbetet för Moder Jord

Må många sökare hittar en ljus stig att vandra på i sammanhanget
med Göteborgs Gudinnetempel




torsdag 28 februari 2013

Dimman ligger som en slöja över dalgången
Kallt igen
Kanske solen vill titta fram sedan

Besök hemifrån
Mysig och trygg stämning
Tacksam för dessa stunder

Schaman...
Att stå med ett ben i varje verklighet
Hela tiden
Inte bara när man kopplar upp
Du är uppkopplat hela tiden
Det är bara graden som ändras

Hur annorlunda blir då inte världen?
Världen är ingen lekplats varken denna eller den andra verkligheten
Det har de flesta redan kommit fram till åtminstone om den ena
 
Men glädjen och värmen och kärleken som jag får uppleva går knappt att beskriva
Att känna kärlek
Visst kan alla eller de flesta känna kärlek till personer
Men att känna kärlek som väsen från andra sidan skänker oss är något speciellt

Kärlek känns som eld




måndag 25 februari 2013

Fullmånetid

Vårvinter
Kallt
Is

Nu har jag varit tyst länge
Har inte skrivit något
Kanske dags att bryta tystnaden...

Det har hänt mycket med mig och runt mig
Mycket fint
Mycket att glädjas åt  

Nymånen i mars för med sig förändringar igen
Och när skulle solstormen bryter loss?
Solen samlar kraft för att slänga ut sina energier mot jorden
Människan i universums händer
Inget nytt

Var uppe i skogen igår
Skogsalvebarnen kom springandes när vi kom i närheten av bosättningen
Glada och pigga som vanligt
Härligt att se
Tänk att se...
Hur ser man de...? Ja hm, inte med ögonen utan med ett annat sinne
Bilden kommer i huvudet och förbinder sig med bakgrunden och det du ser med dina ögon

Hur vet man att man se och inte inbillar sig?
Du känner det om du bara låter bli att avfärda dina inre bilder som hjärnspöken
Du känner även deras energier
Det är det som kommer först
En känsla av att något finns där, något rör sig

Människor är så rädda att ta sina syner på allvar











lördag 12 januari 2013

Eldelementet är i farten och det märks redan på jorden
Efter vattenelementets dominanta tid,

som började under hösten 2011,
har ett annat renande element tagit över i december

Eldelementet är väldigt speciellt, det kan bli väldigt ljust, men även väldigt mörkt
Om du tänker dig en brasa som förbränner ved så ser du att veden "äts upp" av flammorna

Det som är kvar är askan och röken som stiger upp
På samma sätt kan du tänka dig elementets framfart
Tänk dig in i bilden och se vad du kommer fram till
 





Nymåne i januari

Jag såg fram emot denna tid
Nu börjar energierna att avta igen
Uppmärksamheten riktas uppåt för min del och framåt
Ett nytt samarbete börjar så smått

Nya förbindelser tas i bruk och gamla löser sig
Mycket förändringar är på gång
Ta ansvar och gå vidare är mottot för denna januarimåne


Vad innebär det att ta ansvar?
Ansvar på alla plan, i alla dimensioner och genom alla tider
Rätt så spännande att tänka in där
Jobbar du som jag så ser du konsekvenserna av handlingarna vi utförde för tusentals år sedan