Sitter på altanen
Mittemot mig står han lutat mot räcket
Färglada kläder idag 
Mycket mörkrött, lite gult
Det långa håret utsläppt och en mössa sned på huvudet
Skogsalvarnas schaman står och tittar på mig
Han tittade ett tag innan jag såg honom
Satt i mina tankar
Funderade på vad jag skulle skriva och kollade på mitt manus
Det var länge sedan jag skrev och det skulle väl en alv till att få igång mitt skrivande igen

Min vän är glad idag
Han kan vara så tankfull och allvarlig ibland
Ovanligt allvarlig för en skogsalv
"Tiden lättar
Det kommer bli enklare nu
Glädjen kommer tillbaka mer och mer
Fröjden att uppleva människornas utveckling.
Du samlar elever och lärlingar från alla håll.
De är sköna
Härliga vänner och härliga varelser
Djupa, sorgsna, men även glada och framåtsträvande.
De har en lång väg framför sig här nere
Många av de kommer att komma tillbaka hit många gånger. Kankse på olika plan. Kanske på samma.
Tänk vad många som strävar efter att förverkliga sig själv, hittar vägen in i världarna.
Många som fortfarande famlar i mörkret. Kommer de till dig hittar de vägen ut om de är uppmärksamma.
Låt de utvecklas och låt de göra sina erfarenheter.
De som hittar ljuset i sig själv kommer att se mörker som skugga i utkanterna.
De som vågar möter mörkret i sig själva och kan läka det. Förvandlar det till ljus, lyser upp allt.

Kom ihåg när du var på resa vid stjärneängen. Lilla templet där du mötte din mörka sida."

Jag kommer väl ihåg detta. Jag gick in i det lilla templet som stod i utkanten av ängen.
Mina hjälpare följde mig in i förrummet. Sedan visade de bara dörren.
Rummet jag stod i såg lite egyptiskt ut. Väggarna var målade. Dörren likaså. Den var smalare upptill och bredare nere.
Jag gick till dörren och öppnade den.
Rummet var mörkt jag såg inget. Tände mitt inre ljus och såg. Även detta rum var målat. Jag visste på något sätt att mina liv var målade i symboler på väggen. Jag såg att jag stod mittemot ett kvinnligt väsen. Mörkt, otrevligt, hotfullt, maktfullt. Hon hade makten att förgöra och det hade hon gjort. Hon hade agerat det syndes på henne.
Jag insåg att hon var en del av mig. Det kändes bara självklart.
Jag visste också att jag inte ville agera i dessa fält längre. Den tiden var förbi.
Det är annat som krävs idag. Vägen går uppåt inte neråt i mörkret.
Jordens väg. Människornas väg.

Kvinnan och jag möttes i mig. Vi blev ett. Jag lämnade rummet utan att vända ryggen till det.
Att möta sin egen mörker. Att ta emot och förlåta det egna mörkret. Inte att godkänna utan att läka.

Min vän nickar. "Det är det som är en del av schamanens väg."

Sagan som är livet fortsätter.

Vi lämnar platsen och Moder Sten och gå vidare genom skogen
Förbi många fina kraftplatser av olika slag
Vi hälsar på stenarna här och där
Känner in och stannar till emellanåt
Sedan kommer vi fram till en plats jag verkligen är förbunden med

Alvestenen ligger stor och kraftfull framför mig

Alvefolkets kraftplats
Vi stannar ett litet tag där landar lite i det gamla för att vandra vidare sedan

En liten bit ifrån den stora stenen ligger en gammal magiskt plats
En grupp mindre stenar ligger där tillsammans
i centrum av de en formation bildat av flera stenar lagda på varandra
Det bildas en mun
Många generationer har lämnat sina gåvor där till Moder Jord med en bön
Många ritualer har hållits där

Vägen härifrån går hemåt
Genom en port lämnar vi alvefolkets område
Andeschamanen visar vägen
Alverna slå följe

Landskapsgången fortsätter

Vi går genom skogen
Inga stigar
Inga vägar
Hälsar på de stora stenarna vi kommer förbi
Moder Sten
Fader Sten
Bror Sten
Syster Sten

Kommer fram till en tät granskog
Odlad
Så mörkt och så svårt att ta sig genom
Ingen skog - en odling
Männsikorna har varit framme

Vidare genom fri skog
Kommer fram till en slänt
Hälsa vid porten
Stenarna vaktar vid ingången till området 

Vi går nerför slutningen fram till en upprest sten
Moder Sten
Innan vi kommer fram till Moder Sten finns en port till
En port knyten av två träd
Ett dött och ett levande

Moder Sten har läkande krafter får jag lära mig
Hon är stark och hela platsen fylls av hennes energier
Jag går en runda runt stenen och pratar med henne

Jag lär återkomma många gånger till denna plats

Kallt ute
Solen lyser
Snart är det dags för vandringar
Ut till mina platser

Jag tänker på min första vandring under ledning av min vän andeschamanen
Helt i början av min utbildning
En vandring som gick i en cirkel

Första platsen
En grupp stora stenar av naturen placerade i en öppen fyrkant
En ingång till undre världen visade sig där
Jag blev översköljd av sorg
Naturväsens stora sorg
Ett folk av gråa väsen som mådde så dåligt och var så ledsen
Jag grät med dem en stund över människors illdåd

Har aldrig varit där efter detta
Jag skulle bara hälsa på en gång
Ibland tänker jag tillbaka till dessa väsen och önskar de välgång
De har fått hjälp att läka sin sorg
genom att dela den med en människa

Gudinnetemplets invigning den 8 mars
Jag var bjuden dit av en vän
En fin upplevelse
Många människor som ville väl för Moder Jord och hennes barn
Många som upplevde världen med öppna sinnen
Många som vågade vara sig själva

Ceremonin var fin och givande
Det var mycket energier i rummet
Prästinnan önskade balans och det blev balans
Alla möjliga sorters energier höll fred i rummet ett tag
Trummorna pratade
Det lyste en förbindelse från Urds nät till templet

Må Templet i framtiden kunna bidrag med ljus och kärlek
i arbetet för Moder Jord

Må många sökare hittar en ljus stig att vandra på i sammanhanget
med Göteborgs Gudinnetempel

Dimman ligger som en slöja över dalgången
Kallt igen
Kanske solen vill titta fram sedan

Besök hemifrån
Mysig och trygg stämning
Tacksam för dessa stunder

Schaman...
Att stå med ett ben i varje verklighet
Hela tiden
Inte bara när man kopplar upp
Du är uppkopplat hela tiden
Det är bara graden som ändras

Hur annorlunda blir då inte världen?
Världen är ingen lekplats varken denna eller den andra verkligheten
Det har de flesta redan kommit fram till åtminstone om den ena
 
Men glädjen och värmen och kärleken som jag får uppleva går knappt att beskriva
Att känna kärlek
Visst kan alla eller de flesta känna kärlek till personer
Men att känna kärlek som väsen från andra sidan skänker oss är något speciellt

Kärlek känns som eld

Fullmånetid

Vårvinter
Kallt
Is

Nu har jag varit tyst länge
Har inte skrivit något
Kanske dags att bryta tystnaden...

Det har hänt mycket med mig och runt mig
Mycket fint
Mycket att glädjas åt  

Nymånen i mars för med sig förändringar igen
Och när skulle solstormen bryter loss?
Solen samlar kraft för att slänga ut sina energier mot jorden
Människan i universums händer
Inget nytt

Var uppe i skogen igår
Skogsalvebarnen kom springandes när vi kom i närheten av bosättningen
Glada och pigga som vanligt
Härligt att se
Tänk att se...
Hur ser man de...? Ja hm, inte med ögonen utan med ett annat sinne
Bilden kommer i huvudet och förbinder sig med bakgrunden och det du ser med dina ögon

Hur vet man att man se och inte inbillar sig?
Du känner det om du bara låter bli att avfärda dina inre bilder som hjärnspöken
Du känner även deras energier
Det är det som kommer först
En känsla av att något finns där, något rör sig

Människor är så rädda att ta sina syner på allvar