Full av kärlek och härliga energier
Full av tankar på min resa med vännen
Befriade skrivarfjädern och släpper iväg den i friheten

Möten med vännerna som lever i sina världar
och möter en på resorna i kärlek och ljus
Beröringen av en alvs hand som får en att känna vidden av vårt universum
Som lär en att förstå att det inte finns andra begränsningar än dem som finns i våra huvuden

Vännen som erbjuder sitt liv för mitt
Erbjuder att bära och stödja
Samtalen om vår väg och vår längtan

Igår började mitt nya år av verksamhet och utveckling
7 gånger 7 år ligger bakom mig denna gång
Vi får se när jag tänker avsluta och gå hem för att ta nya tag sedan
Det är mycket att bära ner till jorden innan dess
Mycket att förmedla
Hittar inte tråden inte vägen att formulera orden
Må någon hjälpa mig med det framöver

Skrivarfjädern ligger där och behöver bara hitta vägen till mitt centrum
Vännen rör den och den lyses upp
Glittrar och glänser

Jordens början
Stora väsen går över jorden stora och härliga
Starka
De landar och slår med sina vingar
De går och tittar på jorden
Nej, det finns inte en skapare och ändå finns
Det finns skapare
Många

Och fortfarande skapar vi på annat sätt idag än då
Inte lika kärleksfullt alla gånger
Men kärleken är så långt ifrån de flesta här nere
Den sanna kärleken
Den som inte kräver, som inte räknar, den som bara är
Kärleken som brinner när den rör dig
Kärleken som låter alla dina kroppar glöder
Den som löser allt det mörka på samma gång
Kärleken som är motsats till rädsla 
Kärleken som är så självklar
Jorden skapades av och i denna kärlek
Kärleken håller den vid liv
Kärleken låter den hela sig

Skrivarfjädern påminner...




 

Ljuset kommer tillbaka
Värmen är kännbar i vinterkylan
Värmen i hjärtat
I själen
Gamla minnen råder än
Gamla sår läks
Gamla mörka avtal bryts för gott
Bojorna och kedjorna som band så lång tid släpps till slut i kärlekens tecken
Hämtar tillbaka makt och kraft

Dags att skriva igen
Dags att hitta nya vägar

Nya vägar med nya följeslagare
Nya planer och nytt hopp
Jag ser framför mig bilderna från den gamla visionen
Den som gav hopp och fundersamhet för många år sedan




Vägar att gå med vännerna
Kraftdjuren som går framför mig
Andeschamanerna som skärmar av
Draken som flyger över mig
Många runt omkring mig
Säkra vägar
Än är det inte Nymåne
Snart...

Nymånen som kommer med förändringen
När månens ljus försvinner bli det ljust
Invigningens tid
Den nya tidens början
Små steg tar vi och stora

Återigen tar Jorden ett steg vidare i sin utveckling
Moder Jord tar tunga steg in i framtiden
Tung av visdom och kärlek
Tung av tillförsikt och hopp
Tyngden som betyder så mycket trygghet för oss som följer med

Återigen nya steg in i framtiden
Återigen öppnas världarna på nytt
Återigen tecken och symboler
Återigen gammalt som dör
och nytt som skapas i kärlek och ljus

Äntligen... 

Det är en lång väg vi har bakom oss
Många eoner framför oss
Någonstans där på stigen är vi




Schamanernas cirkel finns kvar
Gamla vänner samlas
 

Många gånger tidigare tog vi plats i ringen
Många gånger har vi lagt vår magi på världens skeenden
Många gånger har vi lagt ondska och många gånger har vi lagt ljus och kärlek
Inget av det var tillfälligheter
Välplanerat och välgjort

Nu är det ljusets magi som för oss närmare hem och upp
Det mörka blekna
 
Nornornas väv förändras

Lite glimtar från sommarens och höstens händelserna

Workshop augusti
Bokedalen i Jonsered

Vild i september

Slottskogen i Göteborg

Under en kväll fick jag slå upp min koja under en ek i Slottskogen.

Folk kom och hälsade på.

Vi pratade och lyssnade till trumman.

En underbar stund med väldigt många nya människor.

Tack för öppenheten och nyfikenheten på vad en schaman har att berätta.

Tack Acéphale Naïvité för en härlig och givande kväll!

Artikeln i kulturmagasinet Avant

Solhjulet - om bot, tro och livet

Floden flyter långsamt genom tunneln

Inte långt från stranden går det ner i ett vattenfall

Resan i kanoten går med fasta bestämda tag framåt mot fallet

Det är ingen fara

Resan brukar går den vägen 

Ner i mörker

Framåt

Långt          

Stort        

Givande            

Ny

Varje gång ny

Till gamla platsen går resan 

Till tipin

Vännens tipi 

Vargen är också där 

Tar emot

Men som vanligt drar jag med örnen några cirklar innan jag landar hos dem

Jag landar framför dem

Förvandlas till kvinnan och står tyst

Det var länge sedan jag hittade vägen till kanoten och till denna plats

Vargen kommer fram och hälsa

Hon har varit hos mig ganska ofta

Flera gånger sedan jag sist sågs här

Vännen bjuder mig in i tipin

Det är en person till med oss idag

Jag hälsar kort med ett nickande

En gammal bekannt

Vi går in i tältet och sätter oss i ringen runt den lilla elden

Jag har en längtan med mig idag

"Jag vet" säger min vän den äldre indianen "jag vet att du längtar"

"Ja, jag vill sätta spår på jorden. Förändrar. Skapar. Formar. Det dröjer för länge"

Nej, det dröjer inte för länge. Det dröjer precis så som det är bra. Du vet det. Så du behöver leva tålamodet ett tag till."

"Ja. Jag vet det. Jag vet bara inte hur. Jag vet samtidigt att jag precis som vanligt kommer att leva upp till det. Det jag vill.

Det som krävs och det som är.

Det är få som förstår, min vän."

Den gamle mannen kastar örter in i elden och det ryker skönt i tältet.

Det blir klarare och öppnare.

Vår gemensamma vän sitter tyst bredvid mig ett tag och ser in i eldens flamma.

"Vart ska du?" frågar han mig sedan.

"Vart jag ska.... om... Jag vet vart jag ska.

Det är många bilder många visioner jag har haft.

Många vägar som leder dit. Min väg som leder dit.

De känns nära och fjärran på samma gång.

Jag tänker på Moder Sten och mitt första rituella möte där.

Där manifesterades något som kommer att bestå.

Jag ska dit vinden bär mig när jag flyger som örn.

Jag ska dit hjärtat drar mig när jag går på gatorna.

Jag ska till min uppfyllelse.

Jag ska möta vännerna, bröderna, systrarna när tiden är inne.

Jag ska dit min själ har satt sig att gå.

Vägen känns lång, svår, krånglig.... Onödigt...

Men jag förstår att människor går långsamma vägar.

Människorna måste vänja sig vid ljuset.

Det var mörkt i hjärtan för länge.

De behöver hitta nya vägar, men de tror inte att dessa vägar bär. Inte än..."

"Önskningarna är för stora.

Det är där problemen ibland börjar."

"Ja, det är just det.

Jag såg just att jag glömde en detalj...

Vägen är målet.

Det är därför jag är här. Här igen.

Många gånger var det. Många gånger till lär det bli.

Men det är målet att vara, här och nu.

Det är en skön väg att gå.

En lycklig och enkel väg denna gången."

Tacksamt reser jag mig. Jag bugar för vännerna.

Jag kommer att flyga en runda över det härliga landskapet.

Sedan tar jag vägen tillbaka in i vår verklighet där vägen fortsätter.

Den härliga nordiska sommaren

Njöt av den även på Åland detta år
Några underbara dagar vid stranden
Satt på de slipade klipporna och funderade på det vanliga semesterlugnet
Den andra sidan drar sig tillbaka under semestertiden
Jag får knappt kontakt med vännerna
bortsett från min vän andeschamanen som alltid är vid min sida
Vännerna tycker att jag behöva vila mig
Jag är inte säker att jag håller med ;o)

Tystnaden i min omgivning både inne och ute och i  alla dimensioner är gripbar
Jag öppnar mig för de naturväsen som finns där i området
Svaret blir ett snällt och mjukt viskande

Jag viskar med dig en stund

Sitter på altanen
Mittemot mig står han lutat mot räcket
Färglada kläder idag 
Mycket mörkrött, lite gult
Det långa håret utsläppt och en mössa sned på huvudet
Skogsalvarnas schaman står och tittar på mig
Han tittade ett tag innan jag såg honom
Satt i mina tankar
Funderade på vad jag skulle skriva och kollade på mitt manus
Det var länge sedan jag skrev och det skulle väl en alv till att få igång mitt skrivande igen

Min vän är glad idag
Han kan vara så tankfull och allvarlig ibland
Ovanligt allvarlig för en skogsalv
"Tiden lättar
Det kommer bli enklare nu
Glädjen kommer tillbaka mer och mer
Fröjden att uppleva människornas utveckling.
Du samlar elever och lärlingar från alla håll.
De är sköna
Härliga vänner och härliga varelser
Djupa, sorgsna, men även glada och framåtsträvande.
De har en lång väg framför sig här nere
Många av de kommer att komma tillbaka hit många gånger. Kankse på olika plan. Kanske på samma.
Tänk vad många som strävar efter att förverkliga sig själv, hittar vägen in i världarna.
Många som fortfarande famlar i mörkret. Kommer de till dig hittar de vägen ut om de är uppmärksamma.
Låt de utvecklas och låt de göra sina erfarenheter.
De som hittar ljuset i sig själv kommer att se mörker som skugga i utkanterna.
De som vågar möter mörkret i sig själva och kan läka det. Förvandlar det till ljus, lyser upp allt.

Kom ihåg när du var på resa vid stjärneängen. Lilla templet där du mötte din mörka sida."

Jag kommer väl ihåg detta. Jag gick in i det lilla templet som stod i utkanten av ängen.
Mina hjälpare följde mig in i förrummet. Sedan visade de bara dörren.
Rummet jag stod i såg lite egyptiskt ut. Väggarna var målade. Dörren likaså. Den var smalare upptill och bredare nere.
Jag gick till dörren och öppnade den.
Rummet var mörkt jag såg inget. Tände mitt inre ljus och såg. Även detta rum var målat. Jag visste på något sätt att mina liv var målade i symboler på väggen. Jag såg att jag stod mittemot ett kvinnligt väsen. Mörkt, otrevligt, hotfullt, maktfullt. Hon hade makten att förgöra och det hade hon gjort. Hon hade agerat det syndes på henne.
Jag insåg att hon var en del av mig. Det kändes bara självklart.
Jag visste också att jag inte ville agera i dessa fält längre. Den tiden var förbi.
Det är annat som krävs idag. Vägen går uppåt inte neråt i mörkret.
Jordens väg. Människornas väg.

Kvinnan och jag möttes i mig. Vi blev ett. Jag lämnade rummet utan att vända ryggen till det.
Att möta sin egen mörker. Att ta emot och förlåta det egna mörkret. Inte att godkänna utan att läka.

Min vän nickar. "Det är det som är en del av schamanens väg."

Sagan som är livet fortsätter.

Vi lämnar platsen och Moder Sten och gå vidare genom skogen
Förbi många fina kraftplatser av olika slag
Vi hälsar på stenarna här och där
Känner in och stannar till emellanåt
Sedan kommer vi fram till en plats jag verkligen är förbunden med

Alvestenen ligger stor och kraftfull framför mig

Alvefolkets kraftplats
Vi stannar ett litet tag där landar lite i det gamla för att vandra vidare sedan

En liten bit ifrån den stora stenen ligger en gammal magiskt plats
En grupp mindre stenar ligger där tillsammans
i centrum av de en formation bildat av flera stenar lagda på varandra
Det bildas en mun
Många generationer har lämnat sina gåvor där till Moder Jord med en bön
Många ritualer har hållits där

Vägen härifrån går hemåt
Genom en port lämnar vi alvefolkets område
Andeschamanen visar vägen
Alverna slå följe