Upplevelsen att flyga högt över skogen, svävar med örnen...

Är den att jämställa med att verka magiskt på jorden?

En fråga min vän andeschamanen just formulerade...

Ja, visst är det. Man svävar över mönsterna. Man lyfter sig över vår verklighet, ser vad som finns för strukturer och bestämmer nya.

Bara genom dess ord framstår faran i detta som enorm.

Ändra strukturer kan både vara bra och katastrofalt. Här nere i vår verklighet kan det vara närapå omöjligt att kunna se följderna av en sådan förändring.

Att förflyttar berg... Ja, absolut - varför inte...

Det kan vara att förflyttar berg när man ändra något oföränderligt jobbigt i en människas verklighet till något fint.

Man får inte alltid göra detta heller, även om man skulle vilja... Det är sällan människan som sätter gränsen. Förflyttar berg har regler och inskränkningar. Annars skulle man hamnar fel.

Och varför har människor det så lätt att gå till mörkret istället för till ljusets krafter?

Varför finns inga större hinder i den mörka riktningen?

Varför kan människor prata negativt utan att göra bort sig alltför mycket, medan det kan upplevas som pinsamt att uttala ordet kärlek?

Mänskligheten är nog en gåta i mångt och mycket...

Att sväva in i magins ljusa sal långt över mänsklighetens boningar är ett underbart nöje... nära hem